När företrädare för Moderaterna i Stockholm argumenterar för att villkora satsningar i norra Sverige, bland annat Industriklivet, med krav på kärnkraft i södra Sverige blir jag inte förvånad, kolonin i norr ska foga sig för Stockholms behov ännu en gång. Deras resonemang bygger på idén att satsningarna i norr skulle dränera södra Sverige på el.
För mig är det ett tydligt exempel på hur ett kolonialt synsätt mot norra Sverige fortfarande lever kvar i svensk politik.
Ja, det stämmer att södra Sverige får mindre el över när stora satsningar görs i norr. Men det är också ett väldigt ensidigt sätt att se på saken. Elen tillhör inte södra Sverige. Den är en del av den svenska elproduktionen, och den produceras till stor del i våra älvar och genom vindkraft i norra Sverige.
El är dessutom inget man helst ska transportera långa sträckor. Ur både effektivitets- och välståndsperspektiv är det bättre att använda elen så nära produktionen som möjligt. Att skicka stora mängder el söderut samtidigt som industrin i norr bromsas är i grunden ett slöseri.
Jag är inte emot kärnkraft. Tvärtom behövs mer elproduktion i hela landet. Men det får inte ske på bekostnad av norra Sveriges utveckling. När vi i norr äntligen får möjlighet att använda vår närproducerade el för att skapa jobb, skatteintäkter och tillväxt i våra egna hemtrakter, då beskrivs det plötsligt som ett hot mot södra Sverige.
Det är ett märkligt resonemang.
Ökade skatteintäkter i norra Sverige är bra för hela landet. Det finns ingen motsättning mellan ett starkare norr och ett starkare söder. Tvärtom är det en förutsättning för det totala svenska välståndet.
Att norra Sverige gång på gång ska förväntas offras när intressen ställs mot varandra är inte rimligt. Det är dags att göra upp med den här typen av tänkande, särskilt inom den stockholmscentrerade falangen av politiken. Det är okunnigt och respektlöst mot den del av landet som i generationer har bidragit med råvaror, energi och yta.
Sverige är inte bara Stockholm. Utan norra Sveriges råvaror, älvar och stora ytor hade vi varit ett betydligt fattigare land. Vi behöver varandra, och politiken måste börja spegla det på allvar.