Under den senaste tiden har det blivit allt tydligare hur våra ungdomar i Luleå mår och vilka konsekvenser det får när samhället inte fångar upp problemen i tid. Boffning och narkotika har fått ett tydligare fäste även här. Det är inget som händer över en natt, utan ett resultat av långvarig frånvaro av förebyggande arbete.

En avgörande skillnad mellan Luleå och många andra större kommuner i Sverige är att vi saknar fältare. Personer som arbetar uppsökande, som finns där ungdomarna finns, bygger relationer och skapar det förtroende som krävs för att unga ska våga prata och ta emot stöd. Det är ofta där det förebyggande arbetet gör som störst skillnad.

För oss liberaler har en fungerande fältorganisation varit en viktig fråga under lång tid. Redan i februari började vi pressa på ytterligare i denna fråga, som vi i praktiken drivit i decennier sedan Socialdemokraterna valde att avveckla fältverksamheten i Luleå för omkring 30 år sedan.

I dag ligger en konkret motion på bordet från oss liberaler om att bygga upp en förebyggande och uppsökande fältverksamhet i Luleå, i linje med hur övriga landet arbetar. Det handlar inte om något experiment, utan om att göra det som redan visat sig fungera på andra håll.

Trots detta kan Socialdemokraterna i Luleå fortfarande inte ge ett tydligt besked om de vill ha fältare eller inte. Att inte ens svara på frågan är i sig problematiskt. Antingen står man bakom förebyggande arbete, eller så gör man det inte. Än i dag saknas en förklaring till varför Luleå skulle vara annorlunda än resten av landet.

Tiden är dessutom en avgörande faktor. Varje dag som går utan fältare är en missad möjlighet och en ökad risk för de ungdomar som hade kunnat få stöd, råd eller hjälp i tid. Om motionen ska behöva gå hela den demokratiska vägen riskerar det att ta upp till ett år innan socialförvaltningen ens får i uppdrag att påbörja arbetet.

Såvitt jag vet har både Vänsterpartiet och Miljöpartiet tidigare ställt sig på Liberalernas sida i frågan om fältare. Därför är frågan nu enkel men avgörande: vilken väg väljer man? Att fortsätta skydda tveksamma förklaringar till varför Luleå inte haft fältare på 30 år, eller att kräva omedelbara åtgärder för våra ungdomars skull?

För mig är det tydligt. Luleå behöver en fungerande förebyggande fältorganisation. Och varje dag utan en sådan innebär en risk vi inte borde vara beredda att ta.

Vår debattartikel:
DEBATT: Varje dag utan fältare innebär en risk för ungdomar